Urinvägsbesvär

Ansträngningsinkontinens

Ansträngningsinkontinens är läckage som uppstår vid ökat buktryck såsom skratt, hosta, nysning, fysisk aktivitet och övervikt. Det är vanligt att kvinnor läcker urin ibland. Symtomen är små till större urinläckage som uppstår utan att det föregås av några trängningar. Bäckenbotten utgör bukhålans golv och består av muskler, bindväv och ligament som har till uppgift att stödja organen i underlivet. Den har en viktig fixerande och återfjädrande funktion vid ökat buktryck såsom vid hosta, nysning eller annan fysisk påfrestning. En svag bäckenbotten kan medföra svårigheter att hålla urin. Riskfaktorer för ansträngningsinkontinens är graviditet, förlossning, övervikt, svår hosta, vissa neurogena rubbningar, ökande ålder m fl.

Nikola.se kan du läsa mer om blås- och tarmdysfunktion.

Egenbehandling

Träning av bäckenbottenmuskulaturen har visat sig vara en effektiv behandling, där två tredjedelar av de kvinnor som tränat bäckenbotten för ansträngningsinkontinens blivit bra eller förbättrats. Tanken med träningen är att ju starkare och kraftigare bäckenbottenmuskulaturen är desto mer stöd kan den ge vid ökat buktryck vilket bland annat resulterar i ett ökat stängningstryck i urinröret.

Det krävs en aktiv och regelbunden träning. En bra app är TÄT.

Om du är överviktig kan en viktnedgång på bara 5-10 % göra att de flesta blir mycket förbättrade eller helt bra.  

Behandling utan kirurgisk åtgärd

Det finns många olika typer av hjälpmedel vid anstängningsläckage som hjälper till att stötta upp urinröret som man kan använda sig av för att slippa eller minska urinläckaget i samband med exempelvis träning. Man kan börja med att prova föra in en tampong för att se om det hjälper. Annars finns det ett flertal olika typer av hjälpmedel så som inkontinensringar eller andra typer av stödprodukter. Om man har ansträngningsinkontinens, och bäckenbottenträning inte har gett tillräcklig effekt eller om man inte är nöjd med de hjälpmedel som finns är operation en möjlighet.

Behandling med kirurgisk åtgärd

Intravaginal slyngplastik, TVT (Tension-free Vaginal Tape) med variationer, är idag den vanligaste kirurgiska behandlingen. Ett nätband av vävnadsvänlig plast läggs som ett hängmatteliknande stöd under urinröret. Cirka 80 procent av kvinnorna upplever fullständig bot och komplikationsfrekvensen är relativt låg. Även bland äldre kvinnor ses minskade läckage och förbättrad livskvalitet med endast något förhöjd komplikationsrisk.  Blåsperforation, övergående blåstömningsproblem och nytillkomna trängningar är de vanligaste komplikationerna. 

Vid TOT (transobturatorband) operation görs ett ca 2 cm stort snitt i slidans slemhinna nedanför urinrörsmynningen och bandet placeras med en speciell införare ut mot lårvecken på båda sidor. Vid TOT är risken att skada blåsan mindre än vid TVT men det finns ändå en risk för skada i urinrör och blåshals.

Meny